Idag blev det 5.8 KM i lugn takt.

Efter att jag testat det för första gången idag kan jag säga att jag var väldigt nära att sparka till min massör när hon masserade mina fötter. Jag är en gnutta kittlig där men jag stretade emot väldigt bra och fick beröm för det efteråt. Det kändes nästan som när man fick en leksak av tandläkaren när man var liten för att man varit så fantastiskt duktig på att visa tänderna för henne.
Förutom fötterna så kändes allting väldigt bra och det inföll ett lugn och välbefinnande som varade massagen ut. Helt klart värt det. Tydligen ska det dock kännas ännu bättre när man tagit ett par behandlingar. Ser redan fram emot nästan gång.

Men nu är det dags igen. I onsdags såg jag en helt fantastisk fotbollsmatch på TV. Arsenal mot Barcelona.

Det fick mig att tänka på hur otroligt jobbigt det är att hålla på ett fotbollslag. För det mesta är det ren underhållning att se en fotbollsmatch. Fantastiska djupledslöpningar, skott, dribblingar och passningskombinationer. Ibland någon gång då och då även riktiga mästerverk som Rooneys cykelspark mot Manchester City.
Men när matchen innehåller ditt favoritlag blir det istället 90 nervösa, nerviga, rastlösa minuter. Det spelar egentligen ingen roll vad det står i matchen eller vilket lag som står för motståndet. Man är alltid orolig.
Vid 0-0 i början av matchen är man som lugnast. Då tittar man inte allt för mycket mot klockan. Man känner inte att tiden håller på att rinna ut. Men släpper de in ett mål börjar man genast snegla upp mot den. Man försöker med tankestyrka skruva in bollarna i mål när de anfaller, och rensa när de försvarar. Sen håller man andan och inväntar domen.
Skulle de då kvittera till 1-1 får man någon sorts lättnad i kroppen. I alla fall en stund. Men gör de då även 2-1 så försvinner lättnaden och istället är man orolig för att de motståndarlaget ska kvittera när man nu lyckats göra 2-1 och faktiskt leder matchen.
Det finns alltid något av vara orolig över och man kan aldrig vara säker. Det fick jag verkligen erfara när jag såg Arsenal mot Newcastle för någon vecka sedan. Arsenal ledde med 4-0 efter blott 25 minuter. Den matchen var avgjord. Jag skrev till och med på Facebook att jag njöt medan jag såg matchen.
Matchen slutade 4-4.

Det är inte konstigt att hjärtattacker brukar öka statistiskt under mästerskap så som EM och VM. Under VM i Tyskland 2006 tredubblades tex hjärtattackerna i Tyskland.
Och även om det inte finns någon statistik från 1994 när Sverige var med om en gastkramande straffläggning så vittnar hjärtläkare om att det var extra mycket tryck under det mästerskapet.

För att återgå till matchen i onsdags: Arsenal vann efter att ha hämtat igen ett 0-1 underläge. Det är tur att jag inte har några hjärtproblem. För efteråt känns det förjävligt bra!

Jag firade med spenat, gurka och banan igår och med pukkate idag!

Till next time!

Det gick bra och nu är man en fadder. Så när hon börjat tala och man kan kommunicera med henne är det dags för mig att börja vägleda henne genom livet.
Hon kommer alltså bli en helt fantastisk och enastående person som sprudlar av briljans.

Men det är senare det. Idag står stjärtlappen på agendan. En sådan ska jag ha. Och täckisar!

Till next time!

På Rusta har man av någon anledning slutat ge kunderna möjlighet att använda sig av en korg att lägga sina tilltänkta inköp i innan man når kassan. Istället har man nu plastpåsar man får lägga sina varor i likt IKEA. Detta är så klart riktigt uruselt med tanke på att man måste hålla i påsen med ena handen och packa upp på rullbandet med den andra.
Jag vet inte om det var därför, men mannen före mig i kassan gav upp efter att han packat upp två av sina varor på rullbanden och lät sedan resterande varor ligga kvar i påsen. Tydligen trodde han också att man får de där påsarna trots att det tydligt står att man bara får låna dem under tiden man är i butiken. Så när han betalat säger kassörskan att han kan lägga påsen i den stora korgen där påsarna ska lämnas. Han säger att han behöver en påse och frågar vad en vanlig plastpåse kostar. Men då han redan betalat så låter kassörskan han få en gratis. Så han går iväg mot slutet av rullbandet för att föra över saker från den lånade IKEA-liknande påsen till den påse han just fått gratis medan kassörskan börjar slå in mina varor. Och jag ser att hon tittar mot honom, för vad kan han ha i påsen som han inte tänkt betala? Något han köpt från en annan butik? När han sedan börjar föra över dessa Rustavaror från en påse till en annan frågar kassörskan ”Har du verkligen betalat för det där?” varpå han säger ”Nej jävlar det har jag ju inte”.

Ibland kan man väl vara lite tankspridd, men han la ju upp två av varorna och betalade för dem. Hur kan man glömma att lägga upp resterande åtta varor?

Hur känns det nu att ha klarat av en femtedel av ett år?
Klarat av är nog inte rätt benämning. Det känns ungefär som att säga att jag lyckats klara av att inte lära mig ungerska på en månad. Ingen större bedrift alltså.

Att säga så känns väl inte så schysst mot folk som har det svårare att sluta?
Det förstår jag att folk tycker. Men hela min taktik har gått ut på att fokusera på hur lätt det är istället för på hur svårt det är. Säger man till sig själv att det är svårt eller omöjligt så blir det också det. Och uppenbarligen har min taktik fungerat än så länge.

Du känner aldrig något sug?
Inte nu längre. Egentligen var det bara första dagarna.

Vad är nästa mål?
En fjärdedels år. Det är inte så långt dit!

I förrgår kom den borttappade plånboken hem igen efter lite mer än ett dygns vistelse på min hatthylla. Jag tror att den hade det ganska bra ändå. Den hade ju halsdukar, mössor och vantar att samtala med.
Jag fick även en hittelön i form av en påse kanelbullar vilket jag blev väldigt glad över.
Och då jag försov mig något igår passade det alldeles utmärkt med en kanelbullefrukost.
Och goda bullar var det!